Dissad
Asså ni vet yatchy, där det är chansen.
"Blablabla" är rubikernas motsvarighet för detta.
Så varför starta upp bloggen på nytt?
För att jag exploderar av tankar.
Stackars mina korridorskamrater som blir bombarderade av prat så fort de är i närheten.
Jag har ringt nästan alla tänkbara på min mobil.
Vill ni veta det tragiska???
INGEN SVARAR!
SÅ jag sitter och exploderar, behöver prata innan jag svimmar av.
Och så är det ingen, absolut ingen som svarar i sina älsklingar.
De bara inte svarar.
Och det gjorde mig halvt om halvt galen.
Så om inga sms droppar in imorgon.
Måste jag nog erkänna mig själv som ensamvarg en gång för alla.
Så please har förbarmande med mig!!
Lider oehört av att känna mig dissad...
Blablabla
Likt den förlorade sonen.. blää det där var väl lite väl sentimentalt.
Back to track i Örret. (och fråga inte vad det är för forkortning!)
Blev upphämtad av Sabina och Sanna.
De var tålmodiga. De körde mig hem, för att mäta upp madrasstorleken.
Kan ju liksom inte sova på träsängen.
Vet att japaner tydligen kan det, men jag har lite softare body än de har.
Så vi skulle egentligen bara köpa madrass..
Tills jag insåg att : Jag behöver ju nästan hela Ikea!!
Eller typ så kändes det. Stannade till vid var och varann vara och beundrade dess potential.
Som min ägodel.
Min plånbok tittade bedjande på mig "Tänk på skolböckerna!".
Det försvann liksom någonstanns med mitt förstånd.
Hade inte ätit sen ett-tiden.. fick först i mig mat vid nio efter upphämtning av Tezz.
Raka vägen hem till Brickebacke-bon eller vad hon ska föreställa.
Där skulle mina kartonger hämtas och återuppta sin plats i kedjan.
Jag var koko så det rök om det.
Blir det av: matbrist, kaffebrist, sömnbrist och stress.
Detta var ju kombon, så det blev en rejäl dos av koko-sara.
Däckade vid 23.00 på en nybäddad säng.
Vaknade i ett överfyllt rum. Saker i varje kvadratcentimeter.
Fick noggrant bevaka fötternas rörelser, för att inte mosa eller få mosade fötter under passering igenom rummet.
Dags för skola 08.30!
Introduktion för alla nollor.
Alla nobodys.
Pust är bara trött av att berätta början av skoldagen.
Avrundar det hela här.
Tålamod
Andas, andas, andas, djupt långsamt, inte tänk bara andas.
Jag har aldrig förstått hur människor kan vara så tålmodiga.
Tycka att det är självklart att vänta tills julafton innan julklapparna ska öppnas.
Vänta tills det är rätt tillfälle för var ting.
Om hela livet går ut på att vänta på rätt tillfällen tänk om man missar det där oerhörda tillfället.
Det som gör hela skillnaden.
Nobody to somebody.
Tänk om det redan är försent!
Tänk om det aldrig finns ett sådant tillfälle.
Utan att livet spelar ett spratt med en.
Att alla gudar sitter däruppe och kastar tärning om oss stackars idioter.
Ateisterna låter de bli. För de tror ju ändå inte på överheterna, så deras tragedier blir inte lika underhållande.
Vad räknas som troende?
Ja för gudarna räcker det nog med att du har något religiöst i rummet.
De har ju inte tid att läsa dina tankar för de är ju mitt i sitt gambling.
Så ut med krucifixet, altaret, gudaliknabilder (och ha absolut kvar posters av Johnny Depp och andra snyggingar, de är ju halvgudar men absolut inte med i dessa spratt), rökelser och annat tjafs.
Då kanske du undgå att upptäcka om du verkligen har otur eller tur i livets spel.
